När Charles Wesley en gång blev sjuk, och trodde att döden närmade sig, tillfrågades han: ”På vad grundar du ditt hopp om evigt liv?” Han svarade: ”Jag har försökt att tjäna Gud efter bästa förmåga.” Då den vän som ställde frågan inte tyckte att svaret var helt tillfredsställande, tänkte Wesley: ”Vad nu då, är inte mina ansträngningar tillräcklig grund för mitt hopp? Vill han beröva mig mina ansträngningar? Jag har inte någonting annat att lita på.” (John Whitehead: Life of the Rev. Charles Wesley, s 102). Så stort var det mörker som hade lägrat sig över kyrkan, att det dolde försoningen, berövade Kristus hans ära och vände människors tankar bort från deras enda hopp om frälsning, den korsfäste Återlösarens blod.