"Så skolen I välsigna Israels barn, sägande till dem:
Herren välsigne dig och bevare dig!
Herren låte sitt ansikte lysa öfver dig
och vare dig nådig!
Herren vände sitt ansikte till dig
och gifve dig frid!
Och de skola lägga mitt namn på Israels barn,
och jag skall välsigna dem."

"Som din Jefnad lång vare din ro!
Ingen Gud är såsom din, o Jesurun;
han far öfver himmelen till din hjälp
och i sitt majestät på skyarna.
En tillflyktsort är urtidens Gud,
och nedåt sträcka sig hans eviga armar. . . .
Israel fick säkert bo i afskildt land.

Jakobs öga blickar mot ett land med säd och vin,
och hans himmel droppar af dagg.
Säll du, o Israel!
Hvar finnes ett folk som du, frälst af Herren,
din hjälps sköld
och din stolthets svärd?"