Synd är det största av allt ont, och det är upp till oss, att ömka och hjälpa syndaren. Men inte alla kan nås på samma sätt. Det är många, som döljer sin andliga svält. Dessa går bäst att hjälpa med ömma ord, eller en vänlig hågkomst. Det är andra, som befinner sig i det största behov, men vet det inte. De erkänner inte själens ohyggliga fattigdom. Skaror sjunker ned i sådan synd, att de mister förnimmelsen av eviga realiteter, de har mist likheten med Gud, och de vet knappt, att de har själar att frälsa eller ej. De har varken tro på Gud eller tillit till människor. Många av dessa kan endast nås genom fördomsfria, vänliga gärningar. Först måste deras kroppsliga behov avhjälpas. De måste ha mat, tvättas och kläs anständigt. När de ser bevisen för Din osjälviska kärlek, blir det lättare för dem, att tro på Kristi kärlek.