Judarnas förstånd var förmörkat, de hade inget ljus i sig själva, och de förklarade profetiorna i överensstämmelse med sitt förmörkade förstånd. Satan förde dem framåt mot fördärvet, och Herodes var fast besluten om att tillintetgöra judarnas hopp genom att dräpa Kristus, så snart han kunde finna honom. Efter att en längre tid ha väntat på den önskade upplysningen från de vise männen, begynte Herodes att befara att hans beslut skulle hindras. Kunde dessa män ha anat, vilken mörk handling han hade beslutat att utföra? Visste de om hans plan, och sökte de uppsåtligen att undvika honom? Han kände det som en förnärmelse och ett hån, och hans otålighet, avund och hat tilltog. Satan påskyndade honom att utföra sitt beslut på det förskräckligaste sätt. Kunde han ej genom list och försåt utföra sin mordiska handling, ville han genom makt och myndighet bringa fördärv över alla judarna. Han ville ge dem ett exempel på, vad deras konung hade att förvänta, om de åtog sig att sätta honom på tronen i Jerusalem.