Farao förhärdade hjärtat emot Herren, och trots de tecken och mäktiga under han hade varit vittne till, dristade han sig till att hota, att i fall Mose och Aron visade sig för honom igen, skulle de dö. Om kungen inte hade blivit förhärdad i sitt uppror mot Gud, skulle han ha ödmjukat sig under en förnimmelse av den levande Gudens kraft, som kunde frälsa eller förgöra. Han skulle ha varit medveten om, att Han som förmådde att göra mirakel, och mångfaldiga Sina tecken och under, skulle bevara Sina utvalda tjänares liv, även i fall Han skulle döda Egyptens kung.