Men nattvarden skulle inte vara en sorgehögtid. Det var inte dess syftemål. När Herrens lärjungar samlas omkring Hans bord, bör de inte erinra sig sina fel och brister och klaga över dem. De bör inte dröja vid sitt förflutnas erfarenheter, antingen dessa är uppmuntrande eller nedslående. De bör inte påminna sig skiljaktigheter mellan sig och sina bröder. Den förberedande tjänsten har tagit sikte på och utplånat allt detta. Självrannsakan, syndabekännelse, förlikning – allt detta är redan undangjort. Nu kommer Kristi vänner tillsammans, för att möta Honom. De skall inte stå i korsets skugga, utan i dess frälsande ljus. De bör öppna sina själar för de klara strålarna från Rättfärdighetens Sol. Med hjärtan renade i Kristi dyrbara blod, i full visshet om Hans närvaro, fast i osynlig måtto, får de höra Hans röst. ”Min frid ger jag er. Inte ger jag er en sådan frid som världen ger” (Johannesevangeliet 14:27).