Församlingarna har mer behov av uppfostran än näpst. I stället för att på ett strängt sätt tadla dem för deras brist på andligt liv och för plikters försummande borde predikanten genom föreskrift och exempel lära dem att tillväxa i nåden och i sanningens kunskap. ”Vars tjänare jag har blivit, efter den Guds hushållning, som blivit mig given med avseende på eder, att tillfullo förkunna Guds ord, den hemlighet, som från tidsåldrarnas och släkternas begynnelse har blivit fördold, men som nu blivit uppenbarad för hans heliga, för vilka Gud har velat kungöra, huru rik bland hedningarna härligheten är av denna hemlighet, som är Kristus i er, härlighetens hopp, vilken vi förkunna, förmanande var människa och lärande var människa med all vishet, på det att vi må kunna framställa var människa såsom fullkommen i Kristus Jesus, varpå jag ock arbetar och kämpar, efter Hans verkan, som kraftigt verkar i mig.”