För några få veckor sedan, då jag stod ansikte mot ansikte med döden, fick jag på nära håll se in i evigheten. Om Herren behagar resa mig upp från mitt nuvarande svaga tillstånd hoppas jag att jag, genom nåd och kraft ovanifrån, troget ska säga de ord som Han ger mig att tala. Under hela mitt liv har det varit fruktansvärt svårt för mig att såra någons känslor eller att störa deras självbedrägeri genom att förmedla de vittnesbörd jag har fått av Gud. Det är emot min natur. Det kostar mig djup smärta (20) och många sömnlösa nätter. Till dem, som har tagit på sig ansvaret att tillrättavisa mig och efter sitt begränsade omdöme föreslå en väg som de tycker verkar klokare, upprepar jag: Jag accepterar inte era försök. Lämna mig med Gud och låt Honom undervisa mig. Jag vill ta orden från Herren och tala dem till folket. Jag förväntar mig inte att alla ska acceptera tillrättavisningarna och förändra sina liv, men jag måste ändå göra min plikt. Jag kommer att vandra i ödmjukhet inför Gud och göra mitt arbete för tid och för evighet.