Återigen skrek präster och rabbiner mot Jesus som mot en hädare. Hans påstående att han var ett med Gud hade tidigare upphetsat dem så, att de ville ta hans liv och några få månader senare sade de tydligt: "Det är icke för någon god gärnings skull, som vi vilja stena dig, utan därför att du hädar och gör dig själv till Gud, du som är en människa." – Joh. 10:33. Eftersom han var Guds Son och själv förklarade sig vara det, bestämde de sig för att röja honom ur vägen. "Men Jesus gömde sig undan och gick sedan ut ur helgedomen." Ljuset lyste i mörkret, men mörkret uppskattade det inte.