Efter dagens slit och släp hade det gått långt efter midnatt, och Jesus sökte en stunds vila. Men den blev kort. Långt före gryningen klev Han upp och gick till en avsides plats, för att be till Sin Fader. Hans innerliga bön fördes genom luften till Simons och andras öron, som hade letat efter Honom. Vägledda av den allvarligt bedjandes röst, fann de Hans avsides belägna böneställe, och sade till Jesus, att folket var ivriga, att vara hos Honom, och lyssna till Hans ord, samt fortsatt erfara Hans makt till, att kurera deras sjukdomar och befria dem, som var förtryckta av Satan. Simon uttryckte folkets innerliga längtan: ”’Alla söker efter dig.’” {Vers 37.} Icke endast fattiga eller sjuka, utan även rika och jordens ärade sökte Kristus. De bad Jesus enträget om, att stanna kvar hos dem, och inte lämna dem på några villkors vis. Men Han förklarade för dem, att Han hade samma kärleksverk, att uträtta i andra samhällen och städer. För det var Hans mål med, att komma till världen. Han kunde inte stanna kvar hos dem; ty eljest skulle andra ha gått miste om Hans förkunnartjänst.