Bland judarna var det en sed att man tog barnen till någon rabbin för att han skulle lägga sina händer på dem och välsigna dem. Men lärjungarna tyckte att Jesu arbete var alltför viktigt för att avbrytas på detta sätt. När mödrarna kom med sina barn och ville att han skulle välsigna dem möttes de av lärjungarnas missnöjda blickar. Lärjungarna ansåg att barnen var för små för att få någon nytta av att träffa Jesus, och tog det för givet att han var missnöjd med att ha dem omkring sig. Men Frälsaren förstod det bekymmer och den börda dessa mödrar hade som försökte fostra sina barn enligt Guds ord. Han hade hört deras böner. Han själv hade dragit dem till sig.