En Skyldighet, att vara helgad och ofördärvad
Bara det, som är sant och värdigt, rätt och rent, allt som är sant och värdigt samt förtjänar beröm, kan vi tryggt hålla oss till. {Jämför Filipperbrevet 4:8. Övers. anm.} Människan står under okränkbart ansvar inför Gud, att vara helig och ofördärvad; ty hon har köpts för ett pris, ja, med Guds Sons blod. Doplöftet fordrar av den kristne, att han inte skall göra något, som skämmer ut det kristna namnet. Den bekännande kristne lovar inför Fadern, Sonen och den Helige Ande, att han skall motverka stolthet, begär, otro. Och när en äkta kristen försöker, att uppfylla löftet, litar han allt mindre på sig själv. Han sätter allt större lit till Gud. Hans aktning för och kärlek till Frälsaren ökar fortlöpande, och han är ett levande vittne för Mästaren. Han inser, vad det vill säga, att vara ett Guds barn. Han förstår allt tydligare, att Kristi renande blod ger honom förlåtelse och bättre karaktär. Andligen växer han upp likt den ståtliga cedern. Dagligen umgås han med Gud, och han äger en skattkammare av kunskap att ösa ur. Hans vetande om Skrifterna är omfattande. Han lär känna Fadern och Sonen, och han vet allt mera om Guds vilja. Han fylls med en ständigt tilltagande kärlek till Gud och medmänniskorna. — Brev 46, 1901.