Det står skrivet om kyrkan på apostlarnas tid, den tid när den uppståndne Frälsarens härlighet omstrålade den, att "de troende fortsatte att samlas och hade allting gemensamt. De sålde allt vad de ägde och hade och de delade ut åt alla, efter vars och ens behov. De höll samman och möttes varje dag troget i templet, och i hemmen bröt de brödet och höll måltid med varandra i jublande, uppriktig glädje. De prisade Gud och var omtyckta av hela folket. Och Herren lät var dag nya människor bli frälsta och förena sig med dem. Alla de många som hade kommit till tro var ett hjärta och en själ, och ingen betraktade något av det han ägde som sitt; de hade allt gemensamt. Med stor kraft frambar apostlarna vittnesbördet om att herren Jesus hade uppstått, och de fick alla riklig del av Guds nåd. Ingen av dem led någon nöd" (Apg 2:44-47; 4:32, 34). Du kan leta igenom himmel och jord, men aldrig kommer du att finna någon högre sanning än den som tar sig uttryck i handlingar av medmänsklighet mot dem som står i behov av sympati och hjälp. Detta är den sanning vi finner hos Jesus. När de som kallar sig kristna börjar praktisera den gyllene regeln i sina liv kommer evangelium att gå framåt med samma kraft som på apostlarnas tid.