Hungern var svår i Kanaans land och Jakob och hans söner började att ängslas. Deras födoförråd var nästan tomma, och de såg framtiden an med oro. De talade modlösa med varandra om, att kunna förse sina familjer med mat. Hunger och brist stirrade dem i ögonen. Till sist hörde Jakob om, hur förunderligt väl kungen av Egypten hade samlat förråd; och att han blivit överbevisad av Gud i en dröm om, att han sju år före hungern skulle samla förråd till de sju års hunger, som skulle följa, och att alla folk skulle resa till Egypten, för att köpa spannmål. Och han sade till sina söner: ”’Varför är ni så rådlösa?’ Och han fortsatte: ’Jag har hört att det finns säd i Egypten. Res dit och köp säd åt oss, så att vi överlever och inte dör.’ Då reste tio av Josefs bröder ner för att köpa säd i Egypten. Jakob skickade inte Josefs bror Benjamin med de andra bröderna, för han var rädd att det skulle hända honom någon olycka.” Kapitel 42:1-4.