När kung Jojakim blev informerad av furstarna om det, som Baruk hade läst upp, gav han omedelbart order om att rullen skulle föras till honom och läsas upp inför honom. En av de kungliga tjänarna, vid namn Jehudi, hämtade rullen och började läsa de tillrättavisande och varnande orden. Det var vintertid. Kungen och hans följeslagare, Juda furstar, samlades omkring en öppen eld. Han hade bara läst upp en liten del, när kungen, som långt ifrån skälvde inför den fara som hotade honom själv och hans folk, grep rullen och i ett raseriutbrott ”skar ... av rullen med pennkniven och kastade stycket på elden i kolpannan, ända till dess att hela rullen hade brunnit upp.” vers 23