Dock var David aldrig mera värdig beundran, än under sin motgångs stund. Denna Guds ceder var i sanning aldrig mera storslagen, än då han brottades med stormen och ovädret. Han var livlig till temperamentet, och kunde här ha drabbats av den svåraste förbittring. Han upprördes av förebråelser för inbillade felgrepp. Han säger oss, att hjärtat hade krossats av vanära.