Dessa folkets ledare sade ingenting till varandra men då de såg på varandra, kunde de hos varandra läsa samma tanke, att någonting måste göras för att hejda denna känslostorm. Jesus hade förklarat att den lames synder hade blivit förlåtna. Fariséerna betraktade dessa ord som hädelse och ansåg nu att de kunde framställa det som ett brott som medförde dödsstraff. De tänkte: "Han hädar ju. Vem kan förlåta synder, utom Gud allena?" – Mark. 2:7.