Till Herodes hade Jesus kunnat säga saker som skulle ha genomborrat den förhärdade konungens öron. Han kunde ha slagit honom med fruktan och bävan genom att framlägga för honom hela ondskan i hans liv och den dom som närmade sig. Men Jesu tystnad var den strängaste tillrättavisning han kunde ha gett. Herodes hade förkastat den sanning som hade framhållits för honom av den störste bland profeterna. Något annat budskap skulle han inte få. Inte ett enda ord hade himmelens Majestät över för honom. Det öra som alltid hade varit öppet för människors lidande hade inget utrymme för Herodes' befallningar. Det öga som alltid hade sett med medkänsla och med förlåtande kärlek på den ångrandes synder, hade inte någon blick att skänka Herodes. Han som hade sagt de mest uttrycksfulla sanningar och som på det mildaste och mest bönfallande sätt hade talat till de mest syndfulla och urartade, hade ingenting att säga till den högmodige konungen, som inte kände något behov av en Frälsare.