Det är inte ren kärlek, som får en man att utnyttja sin hustru för att tillfredsställa sina lustar. Det är de djuriska lidelserna, som kräver sin rätt. Det är få män som ger uttryck för sin kärlek på det sätt aposteln beskriver: ”Ni män, älska era hustrur, så som Kristus har älskat församlingen och offrat sig för den, för att helga den, sedan han renat den ... Ty han ville ställa fram församlingen inför sig i härlighet, utan fläck eller skrynkla eller något annat sådant. Helig och rättfärdig skulle den vara.” Kärlek är alltså helig i Guds ögon. Sann kärlek är en ren och helig princip. Det lidelsefulla begäret däremot känner inte några gränser och vägrar att lyssna till förnuftets röst. Det är blint för alla konsekvenser och vill inte höra ett ord om de lagar som berör orsak och verkan.