Han tillrättavisade dem för deras hjärtans hårdhet, för den blinda okunnighet, som de läste Skrifterna med, samtidigt som de skröt om sin överlägsenhet över alla andra människor. De, som antog sig vara lärare i Skriften och lagens uttolkare, var själva grundligt okunniga om dess krav. Han fördömde deras världslighet, deras kärlek till beröm och makt, deras girighet och brist på medkänsla. Han anklagade dem för, att inte tro Skrifterna, som de bekände sig vörda, utföra dess former och ceremonier, samtidigt som de ignorerade de stora sanningsprinciperna, som är lagens grund. Han förklarade, att de hade förkastat Guds Ord, eftersom de hade förkastat Honom, som Gud hade sänt. Han befallde dem, att forska ”i Skrifterna, därför att ni tror att ni har evigt liv i dem, och det är dessa som vittnar om mig.” {Johannesevangeliet 5:39.}