”Han frågade: ’Vad har han gjort för ont?’ Men de skrek ännu högre: ’Korsfäst honom!’” {Vers 23.} Här avslöjade Pilatus åter igen sin svaghet, genom att överlåta Jesu dom till en laglös och upprörd folkhop. Hur sanna var inte profetens ord: ”Rättvisan trängs tillbaka, rättfärdigheten står långt borta, ja, sanningen vacklar på torget, det som är rätt kan inte komma fram.” {Jesaja 59:14.} Guvernörens kind bleknade, då han hörde det fruktansvärda ropet: ”Korsfäst Honom!” Han hade inte trott, att det skulle gå så långt – en man, som han upprepade gånger hade förklarat oskyldig, att sändas till den mest fruktade död. Han insåg nu sin ohyggliga handling i, att sätta en rättvis mans liv på spel inför beslutet av dem, som av avund och illvilja hade utlämnat Honom till rättegång. Pilatus hade tagit steg efter steg, för att kränka sitt samvete och ursäkta sig själv från att döma med rättvisa och rättfärdighet, som hans ställning krävde att han skulle göra, tills han nu befann sig nästan hjälplös i judarnas händer.