Påvemakten hade blivit denna världs förtryckare. Kungar och kejsare böjde sig för den romerske påvens dekret. Människors öde både för tid och evighet tycktes ligga i hans hand. Under århundraden hade den romerska kyrkans läror tagits emot oförbehållsamt och i vidaste utsträckning. Dess ritualer följdes med vördnad och dess högtidsdagar firades överallt. Aldrig sedan den tiden har påvemakten uppnått en sådan värdighet, härlighet och makt.