För omvärlden kommer det att se ut som om Guds folk snart måste besegla sitt vittnesbörd med sitt blod som martyrerna fick göra före dem. De börjar själva frukta att Herren har lämnat dem att falla i deras fienders händer. Det är en tid med fruktansvärd ångest. Dag och natt ropar de till Gud om befrielse. . . Liksom Jakob kämpar de alla med Gud. Deras ansikten är bleka och vittnar om deras inre kamp. Ändå upphör de inte med sina innerliga böner. - GC 630 (1911).