Liknelsens första arbetare representerar dem som på grund av sina tjänster hävdar företräde framför andra. De tar upp sitt arbete i en självbelåten anda och tar inte med sig självförnekelse och uppoffringar. De kan ha bekänt sig till att ha tjänat Gud hela sitt liv; de kan ha varit de främsta i att uthärda svårigheter, nöd och prövningar, och de anser sig därför ha rätt till en stor belöning. De tänker mer på belöningen än på förmånen att vara Kristi tjänare. Enligt deras åsikt ger deras arbete och uppoffringar dem rätt att ta emot ära framför andra, och eftersom detta påstående inte erkänns, blir de kränkta. Om de förde med sig in i arbetet en kärleksfull, tillitsfull anda, skulle de fortsätta att vara först; men deras tveksamma, klagande läggning är okristlig och bevisar att de är opålitliga. Den avslöjar deras önskan om självavancemang, deras misstro mot Gud och deras svartsjuka, motvilliga anda mot sina bröder. Herrens godhet och frikostighet är för dem bara en anledning till att knorra. Således visar de att det inte finns något samband mellan deras själar och Gud. De känner inte till glädjen i att samverka med Mästararbetaren.