En sann förkunnares sinne är fyllt av en intensiv längtan efter att kunna rädda människor. Han sätter in all sin kraft och tid. Han skyr inte någon möda, hur tröttsam den än är. Andra måste få lyssna till det evangelium som har skänkt hans eget sinne sådan glädje, frid och lycka. Kristi Ande vilar över honom. Han söker ständigt efter tillfällen att få tala med människor om evangelium, som den som skall ställas till ansvar. Med sin blick riktad mot Golgata kors betraktar han den upphöjde Frälsaren, förlitar sig på hans nåd och tror att Kristus kommer att vara med honom intill slutet som hans sköld, hans styrka, hans effektivitet, då han arbetar för Gud. Med inbjudningar och vädjanden, blandade med försäkran om Guds kärlek, söker han vinna människor för Jesus. I himmelen betraktas han bland dem som är "kallade och utvalda och trogna". (Upp. 17:14.)