Med en helig ed lovade Elia Obadja att uppdraget inte skulle vara förgäves. ”Så sant HERREN Sebaot lever, honom som jag tjänar, redan i dag skall jag träda fram inför Ahab.” Obadja gick och mötte Ahab och berättade detta för honom. I förvåning blandad med skräck lyssnade kungen till budskapet från den man som han fruktade och hatade, och som han så outtröttligt hade sökt efter. Han var väl medveten om att Elia inte skulle riskera sitt liv enbart för att få möta honom. Var det möjligen så att profeten ämnade uttala ytterligare ett ve mot Israel? Kungens hjärta greps av fruktan. Han kom ihåg Jerobeams förtvinade arm. Ahab kunde inte undgå att lyda hans uppmaningar, inte heller vågade han lyfta sin hand mot Guds budbärare. Och därför gick den darrande monarken, åtföljd av en livvakt av soldater, för att möta profeten.