Eftersom Jeremia hade en blygsam och tillbakadragen läggning, längtade han efter ett tillbakadraget liv i fred och ro, där han inte behövde bevittna sitt älskade folks fortsatta obotfärdighet. Det skar honom i hjärtat då han såg den förödelse som synden fört med sig. ”O, att mitt huvud vore en vattenbrunn och mina ögon en källa av tårar! Då skulle jag gråta dag och natt över de slagna hos dottern mitt folk. O, att jag hade ett härbärge i öknen, så att jag kunde överge mitt folk och gå bort ifrån dem! Ty de är alla äktenskapsbrytare, en samling trolösa.” Jer. 9: 1, 2