70. Om mänsklighetens Frälsare med Sin gudomliga kraft hade behov av bön, hur mycket mer skulle då inte vi svaga, syndiga, dödliga känna det nödvändigt att bedja – ivriga, ständiga böner! När Kristus ansattes allra värst av frestelser, åt Han ingenting. Då Han överlämnade Sig åt Gud genom ivriga böner och fullständig överlåtelse åt Sin Faders vilja, kom Han igenom som Segervinnare. De som bekänner sig till sanningen för vår tid, borde mer än någon annan grupp bekännande kristna handla liksom vårt stora Föredöme i bön. ”Det må vara lärjungen nog, om det går honom såsom hans mästare, och tjänaren, om det går honom såsom hans herre.” (Matt. 10: 25.) På våra bord ställs ofta fram delikatesser som varken är hälsosamma eller nödvändiga därför att vi älskar sådant mer än vi älskar självförnekelse, frihet från sjukdom och själslig hälsa. Jesus sökte ivrigt att få kraft från Sin Fader. Detta betraktade Guds Son av större värde, även för Sig själv, än att sitta vid det mest överdådiga bord. Han har gett oss tydliga vittnesbörd om att bön är nödvändig för att kunna ta emot kraft att stå emot mörkrets makter, och göra den gärning som är anförtrodd åt oss. Vår egen kraft är svaghet, men den som Gud ger är mäktig och vill göra varenda en som tar emot den till mer än segervinnare. —Vittnesbörd för församlingen 2:202, 203, 1869 [Eftergifter för aptiten gör sinnet obalanserat—237]
[Eftergifter för aptiten förslöar samvetet—72]