Inte bara bönemötet borde vara välbesökt, utan varje vecka borde ett lovprisningsmöte hållas. Vi är lika fria att ge uttryck för vår tacksamhet över de nådegåvor vi får, som att ge uttryck för klagomål, tvivel och otro. Vi måste glädja andras sinnen, i stället för att ösa modlöshet och mörker över dem. De som alltid klagar och knotar och som alltid ser saker som avskräcker på vägen och talar om prövningar och svårigheter, borde tänka på det gränslösa offer som Kristus har gjort för deras skull. Då kan de värdera alla sina välsignelser i korsets ljus. När vi ser på Jesus, våra tros upphovsman och fulländare, som genomborrats av våra synder och fått bära våra bördor, ser vi anledning att gläda oss och prisa. Då kommer våra tankar och önskningar att läggas under Kristi vilja.