Många av judarna kom och lyssnade, då Kristus uppenbarade frälsningens hemligheter, men de kom inte för att lära; de kom för att kritisera, för att uppfatta någon motsägelse, så att de hade något att väcka fördom hos folket med. De var tillfreds med sin kunskap, men Guds barn måste känna igen den sanne Herdens röst. Är inte detta en tid, när det är helt korrekt, att fasta och be inför Gud? Vi står i fara för, att hamna i strid, i fara för att välja sida gällande någon omstridd punkt; och skulle vi då inte söka Gud på allvar, i själens ödmjukhet, så att vi får reda på, vad som är sant? – Review and Herald, den 18. februari, 1890.