Fastän Kristus led av de svåraste hungerkänslor, stod Han emot frestelsen. Han stötte bort Satan med samma Skriftens ord, som Han hade gett till Mose, att upprepa för det upproriska Israel, då deras kosthåll inskränktes, och de fordrade kötträtter ute i vildmarken: ”Människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun.’” {Matteusevangeliet 4:4, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.} Genom detta tillkännagivande, liksom genom Sitt goda föredöme, ville Kristus visa människan, att hunger efter kroppslig föda inte var den värsta olycka, som kunde drabba henne. Satan smickrade våra första föräldrar med, att ätandet av den av Gud förbjudna frukten skulle bringa dem stora fördelar, och skulle vara en livförsäkring – raka motsatsen till det, som Gud hade förklarat för dem: ”men av trädet med kunskap om gott och ont skall du inte äta, ty den dag du äter av det skall du döden dö.’” {Första Moseboken 2:17.} Om Adam hade varit lydig, skulle han inte ha erfarit vare sig avsaknad, sorg, eller död.