Avfallet från dessa bekännande Kristi efterföljare vid en sådan tidpunkt skulle ha varit mer, än de tolv kunde ha uthärdat, förutom deras stora sorg och deras käraste förhoppningars fullständiga grusande. Exemplet från dem, som vände sig från Honom, kunde i denna fasans stund ha dragit med sig alla andra. Men Jesus tillät denna kris, medan Han fortfarande var närvarande, för att trösta och stärka Sina utvalda och förbereda dem för, vad som skulle följa. Då hånarna gjorde narr av Honom, som var dömd till korset, överväldigades inte lärjungarna av förvåning över denna förolämpning mot deras Mästare, för de hade sett ombytligheten hos dem, som en gång hade följt Honom. Då de, som hade bekänt sig till, att älska Mästaren, vände sig bort från Honom under Hans svåra tid, kom lärjungarna ihåg, att samma sak hade hänt tidigare, av mindre anledning. De hade prövat världens osäkra gunst och inte hängt sin tro på andras åsikter. Jesus förberedde klokt Sina få trognas sinnen för den stora prövningen inför Sitt förräderi och Sin död.