Efter att ha övergett sin Mästare i örtagården, återfick två av lärjungarna sin sinnesnärvaro och vågade följa, på avstånd, pöbeln, som hade hand om Jesus. Dessa lärjungar var Petrus och Johannes. Prästen kände igen Johannes som en välbekant Jesu lärjunge och släppte in honom i salen, där Frälsaren förhördes, eftersom han hoppades att Johannes, medan han bevittnade sin ledares förödmjukelse, skulle bli påverkad av samma anda, som aktiverade Hans fiender, och förakta tanken på, att någon som kunde utsättas för sådana förolämpningar, skulle vara Guds Son. Johannes, efter att ha säkrat sig tillträde, talade för sin följeslagare, Petrus, och erhöll samma gunst för honom.