Laban sade till Jakob: 'Här är detta röse och här är stenstoden som jag har rest mellan dig och mig. De är vittnen, detta röse och stoden: jag skall inte passera detta röse på väg mot dig med ont uppsåt, och du skall inte passera röset och stoden på väg mot mig med ont uppsåt. Må Abrahams Gud och Nachors Gud döma mellan oss.' Och Jakob svor eden vid honom som hans far Isak fruktade. För att stadfästa överenskommelsen, höll de en festmåltid tillsammans samt tillbringade natten under vänligt samspråk, och i gryningen reste Laban och hans sällskap hem igen. Alla tecken på någon förbindelse mellan Abrahams barn och invånarna i Mesopotamien upphörde i och med denna skilsmässa.