Det hjärta som inte fallit på Klippan känner stolthet för sin fullkomlighet. Människan vill ha en för henne värdig religion. Hon vill vandra på en stig som är tillräckligt bred för att hon ska kunna ta med sig sin egen natur. Genom sin egenkärlek samt sin önskan att vara populär och bli lovordad utesluter hon Kristus ur sitt hjärta, och utan honom finns inget annat än dysterhet och sorg. Men när Kristus får bo i själen blir Gudsfruktan en glädjekälla. För alla som tar emot honom blir glädjen själva grundtonen i Guds Ord.