Ytterligare fem års forskning
”Med den allvarliga övertygelsen att så betydelsefulla händelser enligt Bibelns förutsägelser skulle gå i uppfyllelse på så kort tid, trängde frågan med stor kraft in i mitt sinne: Vad var det min plikt att göra för världen, med tanke på de bevis som hade påverkat mitt eget sinne?” (Samma källa, sid 81). Han kunde inte annat än känna att det var hans plikt att till andra förmedla det ljus han själv hade tagit emot. Han väntade sig att de icke-kristna skulle göra motstånd. Han var emellertid övertygad om att alla kristna skulle glädja sig i hoppet om, att de snart skulle möta sin Frälsare, som de bekände sig älska. Det enda han fruktade var att många, i sin stora glädje över den härliga frälsning som de snart skulle få erfara, skulle ta emot den nya läran utan att studera Bibeln för att finna om det var sant. Han dröjde därför med att framhålla den. Han ville inte genom någon tänkbar felaktig uppfattning bli ett redskap som ledde andra vilse. Återigen gick han igenom alla de bevis som stödde hans teori. Han övervägde noga allt han kunde tänka sig avmotargument. Men alla invändningar försvann inför Guds ords ljus, som daggen försvinner för solljuset. Fem års intensiva bibelstudier överbevisade honom om att hans ståndpunkt var den riktiga.