I denna ström av världslighet och njutningslystnad har självförnekelse och uppoffring för Kristi skull nästan helt försvunnit. ”Några av de människor som nu är ivrigt sysselsatta i våra församlingar blev som barn uppfostrade till att offra för och kunna ge eller utföra något för Kristus.” Men ”om man vill samla pengar ... bör ingen tala om att ge. Nej, hållhellreen basar, en utställning, ge en teaterföreställning, en påhittad rättegång, sälj någonting som går att äta - vad som helst som roar folk”.