En sak har hela tiden varit i de bedjandes tankar – deras själars slutliga och eviga frälsning. Detta har [165] varit målet för deras eviga hopp, det eviga livet, som de som håller ut till slutet har fått löfte om. Hur allvarliga och brinnande har inte deras önskningar varit? Domen och evigheten var så nära. I tro var deras blickar fästa vid den lysande tronen, framför vilken de vitklädda skulle stå. Det var detta som höll dem tillbaka från att hänge sig år synd. . .