I takt med, att kursernas antal ökar, får visheten från ovan alltför ofta inta andra platsen, och ju längre den studerande når i läsandet, desto mindre tillit får han till Gud. Han anser den myckna lärdomen vara väsentlig för framgång i livet; men om alla skulle visa passande hänsyn till Kristi uttalande, skulle de smida andra planer: ”utan mig kan ni ingenting göra.” {Johannesevangeliet 15:5.} Utan den sanna religionens (350) vitala principer, utan kunskap om, hur Återlösaren tjänas och förhärligas, är utbildning till större skada, än gagn. När utbildning enligt människors riktlinjer genomförs i sådan omfattning, att kärleken till Gud avtar i hjärtat, att bönen försummas, och den andliga utbildningen inte uppammas, är det alldeles katastrofalt. Det är långt bättre, att inte få en utbildning, och återupprätta själen ur dess vanmakt, än att erhålla den bästa skolning, och förlora de eviga gåvorna ur synfältet. Det är många, som studerar allt för många kurser under begränsad tid. De överbelastar sin mentala styrka; och som följd härav ser de mycket i ett förvanskat ljus. De låter sig ej nöja med, att följa en fastlagd studietakt, utan känner smärta, när de i sin själviska äregirighet inte får lov till, att genomföra alla de studier de önskar. De blir obalanserade. De tänker inte på, att de skulle bättre utrustas för Mästarens tjänst, om de följde ett program, som inte skulle skada deras fysiska, mentala och moraliska styrka; men när de överbelastar tänkandet, ådrar de sig livslånga kroppsliga svagheter, som fördärvar deras krafter, och gör dem oförmögna till framtida nytta. |