Luther handlade klokt, genom att lägga fram denna anmodan. Hans tillvägagångssätt överbevisade församlingen om, att han inte handlade i vrede eller enligt en plötslig ingivelse. En sådan ro och självbehärskning, som Rom inte hade väntat från en, som hade visat sig dristig och oböjlig, gav hans ord större vikt och satte honom senare i stånd till, att svara med en försiktighet, bestämdhet, klokskap och värdighet, som gjorde hans motståndare överraskade och besvikna samt tadlade deras högmod och stolthet.