Till Melanchthon, som var överväldigad av ängslans och fruktans börda, skrev han: ”Nåd och frid i Kristus, ja, i Kristus, säger jag, och inte i världen! Amen. Jag hatar med brinnande hat dessa överdrivna bekymmer, som förtär Dig. Om denna sak är orättfärdig, överge den; men om saken är rättfärdig, varför skulle vi då låta Hans löften komma på skam, Han, som manar oss till att sova utan fruktan? … Kristus kommer inte att svika arbetet för rättfärdighet och sanning. Han lever, Han regerar! Vad skulle vi då frukta?”