Efter det att brevet hade avsänts började Paulus undra över om det som han hade skrivit möjligen skulle kunna alltför djupt såra dem som han ville hjälpa till ett bättre liv. Han kände en djup oro för att de kanske skulle drivas ännu längre bort. Ibland önskade han att han kunde återkalla sitt brev. De som i likhet med aposteln har känt ett djupt ansvar för sina älskade församlingar eller institutioner, kan bäst förstå hans bekymmer och självanklagelser. Guds budbärare som bär ansvar i hans verk för denna tid, har utan tvivel i sitt arbete fått uppleva samma strider och ängslan som aposteln måste genomgå. Han hade varit bekymrad över stridigheter inom församlingen. Han hade mötts med otacksamhet och utsatts för förtal från dem som han väntat sympati och stöd av. Han hade insett den fara som hotade de församlingar som tillät ogudaktighet att existera bland medlemmarna. Han hade därför känt sig nödsakad att troget bestraffa synden. Samtidigt var han bekymrad över att han kanske hade behandlat dem med för stor stränghet. Med bävande sinne väntade han nu att få höra hur de hade tagit emot hans budskap.