Paulus' brev till Filemon visar vilket inflytande evangelium utövade på förhållandet mellan herre och slav. Slaveriet var en etablerad institution i hela romerska riket. Både herrar och slavar fanns i de flesta av de församlingar, där Paulus hade arbetat. I många städer var slavarna betydligt fler än de fria medborgarna. Där ansåg man det vara nödvändigt att ha mycket stränga lagar för att hålla slavarna under kontroll. En rik romare ägde ofta hundratals slavar ur alla samhällsklasser och nationer och med olika grad av bildning. Slavägaren ägde fullständig makt över dessa hjälplösa människor. Han kunde därför orsaka dem vilket lidande som helst. Om någon i självförsvar vågade höja en hand mot sin herre, kunde både han och hans familj dödas på ett omänskligt sätt. Ett litet misstag eller en vårdslöshet eller en olycka straffades ofta utan förbarmande.