På Jesu tid bodde folket i Palestina i städer som var kringspridda i det kulliga och bergiga landskapet. Man byggde gärna städerna högt upp och omgav dem med ordentliga murar. Stadsportarna stängdes vid solnedgången och folk på väg hem vid slutet av dagen måste ofta anstränga sig allt vad de orkade uppför branta, klippiga stigar för att hinna fram till porten före kvällningen. Den som drog benen efter sig lämnades utanför.