Då prästerna och tempeltjänarna bevittnade detta stora verk – vilken uppenbarelse för dem blev inte de ljud, som trängde sig fram till deras öron! Folket berättade om den smärta de lidit, om sina felslagna förhoppningar, om plågsamma dagar och sömnlösa nätter. Då den sista gnistan av hopp tycktes utsläckt, då hade Kristus helat dem. Bördan var tung, sade man, men jag har funnit en hjälpare. Han är Guds smorde, och jag vill offra mitt liv åt Hans tjänst. Föräldrar sade till sina barn: Han har räddat Era liv, lyft upp Era röster och prisa Honom. Röster av barn och ungdom, fäder och mödrar, vänner och åskådare blandade sig i tacksägelse och pris. Hopp och glädje fyllde deras hjärtan. Frid kom in i deras själar. De var återställda till kropp och själ, och de återvände hem, överallt förkunnande Jesu oförlikneliga kärlek.