Min man kom hem efter förmiddagsmötet och berättade att han hade avtalat att jag skulle tala på (605) kvällen. Det verkade omöjligt för mig att stå inför folket. När min man frågade mig vilket ämne jag ville tala om, kunde jag inte formulera eller hålla en enda mening i minnet. Men jag tänkte: Om Gud vill att jag ska tala kommer han säkert att ge mig kraft. Jag ska gå i tro. Jag kan inte mer än misslyckas. Jag stapplade till tältet med en besynnerligt förvirrad hjärna, men jag sa till de predikande bröderna på podiet, att om de ville stödja mig med sina böner skulle jag tala. Jag ställde mig inför folket i tro, och efter cirka fem minuter lättade besvären i mitt huvud och mina lungor och jag talade utan svårighet i över en timme till femtonhundra ivriga åhörare. När jag slutat tala kom en känsla av Guds godhet och barmhärtighet över mig och jag kunde inte låta bli att resa mig på nytt och berätta om min sjukdom och Guds välsignelse som hade hållit mig uppe medan jag talade. Efter detta möte har problemen i mina lungor blivit mycket mindre och min hälsa har förbättrats.