Sedan Satan hade förlett människan till synd, hade han hoppats, att Guds vämjelse över synden för evigt skulle skilja Honom från människan, och bryta förbindelselänken mellan Himmelen och jorden. Skyarna, som öppnades, då Guds röst hördes tala till Sonen, var som en dödsstöt för Satan. Han var rädd för, att Gud nu skulle mera fullständigt förena människan med Sig Själv, och ge henne kraften till, att undfly hans lockelser. Och för den orsakens skull hade Kristus lämnat det kungliga hovet för jorden. Satan var väl medveten om den ärofulla ställning, som Kristus hade innehaft i Himmelen som Guds Son, Faderns Älskade. Och själva faktumet, att Han alls skulle lämna Himmelen, och träda fram i den här världen som människa, fyllde Satan med bävan för den egna säkerheten. Han kunde bara inte begripa hemligheten bakom det väldiga offret, som skulle gynna den fallna människan. Han visste, att Himmelens värde vida översteg den fallna människans förväntan och insikt. Världens kostbaraste skatter, det visste han, gick ej att jämföra med Himmelens värde. Enär han själv hade gått miste om Himmelens samlade rikedomar och rena härlighet på grund av sitt uppror, var han fast besluten, att utkräva hämnd, genom att orsaka, att så många som möjligt skulle undervärdera Himmelen, och i stället omhulda jordiska skatter.