I fall folket, som levde före Syndafloden, hade varit lydiga mot Guds ord, skulle de inte ha måst omkomma i flodens vatten. Därest israeliterna hade åtlytt Guds ord, skulle Han ha tilldelat dem särskilda välsignelser. Men de kom på fall, därför att de gav efter för aptit och lidelse. De vägrade, att rätta sig efter Guds ord. Eftergivenhet för en förvrängd aptit kom dem att begå talrika och svåra synder. Om de hade gjort Guds krav till ledstjärna, och ställt sina kroppsliga behov i skymundan, i lydnad för Guds val av rätt föda åt dem, skulle inte en enda av dem ha avlidit i ödemarken. De skulle ha inrättat sig i Kanaans förträffliga land – ett heligt, lyckligt folk utan sjuklingar i alla sina stammar.