Det var morgon på Galiléiska sjön, och fiskarna var i sina båtar, trötta av en lång natts fruktlösa slit. Men i gryningen upptäckte Simon gestalten av Jesus, som gick på stranden. Han riktade de andra lärjungarnas uppmärksamhet mot deras älskade Lärare, och de begav sig alla till stranden. Det verkade omöjligt för Frälsaren, att få någon ro. Folkmassan hade redan samlats i klungor omkring Honom, där Han vandrade på stranden. De sjuka och drabbade fördes till Honom för lindring. Till slut hade folket trängt sig så nära Honom, att de knappt lämnade Honom bekväm ståplats. Det var just vid den här tiden, som fiskarna närmade sig stranden. Jesus bad Petrus, att ta Honom i sin båt, och omedelbart, då Han steg i den, uppmanade Han lärjungen, att lägga ut en bit från land. Sedan, efter att ha avlägsnats en kort bit från folket, var Han i en bättre position, för att bli sedd och hörd av dem, och från båten på sjön predikade Han om Guds rikes mysterier. Hans språk var enkelt och seriöst, det tilltalade folkets sinnen med övertygande kraft.