Den utbredda rörelsen under det första budskapets proklamation motsvarade, att jungfrurna gick ut, medan den förväntade tidens inträffande, besvikelsen och dröjsmålet framställdes av brudgummens försinkelse. Sedan den bestämda tidpunkten hade gått, var de sanna troende alltjämt förenade i tron på, att alltings slut var nära; men det blev snart uppenbart, att de, i viss omfattning, höll på att mista sin iver och helgelse, och höll på att glida in i det tillstånd, som betecknas i liknelsen av jungfrurnas slummer under väntetiden.